Att bli dykningsinstruktör
Instruktörsrollens vikt
Varje certifierad dykare i världen har en instruktör att tacka. Den personen var antingen exceptionell — tydlig, tålmodig, tekniskt korrekt och förmögen att förmedla en passion — eller mediokre, och eleven lärde sig ändå simma men med luckor i grunden. Skillnaden spelar roll i ett yrke där slarv under en dykkurs kan kosta en elev livet. Att bli dykningsinstruktör är inte i första hand ett beslut om karriär utan ett beslut om ansvar.
De certifierande organisationerna som dominerar marknaden — PADI, SSI, NAUI och BSAC — har samtliga välutvecklade instruktörsutbildningsprogram. PADI:s IDC (Instructor Development Course) är det numerärt vanligaste och är utformat för att genomföras på fem till sju dagar, avslutande med ett tvådagarsinstrumentationstest kallat IE (Instructor Examination), som genomförs av en PADI Examiner oberoende från den skola där IDC:n ägde rum.
Förkunskapskrav
Vägen till IDC är genuint lång. PADI kräver att kandidaten redan är certifierad som Divemaster, har loggfört minst 100 dyk och har haft sitt Divemaster-certifikat i minst sex månader. I praktiken har de allra flesta IDC-kandidater långt fler dyk — 200 till 400 är vanligt, och den erfarne Divemaster som söker sig till IDC har ofta ett till två års erfarenhet av guidearbete.
Rescue Diver-certifieringen och ett aktuellt EFR-certifikat krävs, liksom ett EFR Instructor-certifikat för den som vill undervisa i det programmet separat. Den som genomgår IDC måste dessutom kunna uppvisa ett giltigt dykmedicinskt intyg.
Realistiskt innebär kraven att vägen från nybörjare till ny instruktör tar minst ett till två år, i gynnsamma fall med intensivt dykande.
IDC-kursen i detalj
IDC börjar med en Staff Instructor (SI) som fungerar som kursledare. Under kursen presenterar och tränar kandidaterna på att hålla lektioner — dels teoretiska presentationer på land, dels watermanship-presentationer i pool eller begränsat vatten, dels öppenvattenpresentationer. Allt bedöms mot minimumstandarder.
Dykningsteknikerna ska uppvisas med instruktörsstandard — en precision som ligger klart över Divemaster-standarderna. Varje rörelse är undervisningsdemonstration. Felaktig teknik sprider sig när instruktören undervisar tio kurser om året med åtta elever per kurs.
Presentationerna kräver förberedelsetid. De flesta IDC-kandidater tillbringar kvällarna med att öva sina föreläsningar, förbereda whiteboard-diagram och repetera undervattensdemonstrationer. Bra Staff Instructors ger brutalt ärlig feedback — och ett av de bästa tecknen på en god IDC är att feedbacken faktiskt bränner lite.
IE — examinationen — genomförs av en PADI Examiner som inte är anknuten till den kurs du gick. Det är designat för att säkerställa en oberoende bedömning. Examinationen inkluderar skriftliga tester, watermanship-demonstrationer och öppenvattenpresentationer inför examinatorn. Underkännandefrekvensen är inte försumbar — upp mot 15 till 20 procent av kandidaterna misslyckas med ett eller flera moment vid första försöket.
MSDT: Master Scuba Diver Trainer
Direkt efter IE är den nya instruktören berättigad att undervisa i PADI Open Water Diver-kursen och ett begränsat antal specialkurser. För att undervisa i fler specialkurser — Nitrox, Wreck, Drift, Deep, Underwater Photography med flera — krävs separata instruktörsratings som kan tas en i taget.
MSDT-titeln (Master Scuba Diver Trainer) uppnås när du undervisat i fem eller fler specialkurser. Det är ett mål de flesta aktiva instruktörer arbetar mot under de första åren, eftersom det ger bredare undervisningskapacitet och gör dig mer värdefull för dykcentra.
IDI, Instructor Development Instructor, och OWSI, Open Water Scuba Instructor, är PADI:s interna beteckningar. IDI används ibland synonymt med "instruktör som utbildar Divemaster" — och det är nästa naturliga steg för en etablerad instruktör som vill ta IDC-kandidater.
Arbetstillstånd och juridiska realiteter
Instruktörsarbete utomlands kräver ofta arbetstillstånd. Att arbeta illegalt som instruktör i Thailand, Egypten eller Indonesien är vanligare än det borde vara, men innebär allvarliga risker — inte minst om en olycka inträffar. Utan giltig anställning och arbetsvisum är den juridiska och försäkringsmässiga exponeringen enorm.
DAN (Divers Alert Network) och respektive certifieringsorgan erbjuder professionell ansvarsförsäkring för instruktörer, men de täcker inte olyckor som inträffar under illegalt arbete. Det är ett grundvillkor att ha en aktuell professionell försäkring — PADI kräver det för aktiva instruktörsstatus.
Karriärvägar
En instruktör kan arbeta vid ett lokalt dykcentrum, på ett resort, ombord på en liveaboard, som frilansare, eller kombinera dyksäsongen med annan sysselsättning. Se kartan för att utforska de globala dykdestinationerna och bedöma var instruktörsmöjligheterna är störst.
I Egypten — Hurghada och Dahab — är arbetstillgången hög men lönerna pressade. I Karibien, framför allt Cayman Islands och Bonaire, är lönerna och arbetsvillkoren bättre men konkurrensen om tjänsterna hårdare. Maldiverna och Galapagos erbjuder arbete i spektakulär miljö men kräver ofta starka rekommendationer från tidigare chefer.
Den mest framgångsrika vägen för de flesta instruktörer är att bygga ett rykte lokalt, ta på sig allt fler specialkurser, och antingen stanna hos ett center som erbjuder tillväxtmöjligheter eller spara tillräckligt för att öppna ett eget center. Det sistnämnda kräver affärssinne utöver dykteknisk kompetens — och är ett beslut som bör föregås av flera år som anställd instruktör med öppna ögon för hur ett center faktiskt drivs.